Throw me a bone

Om man ger får man tillbaka har jag alltid tänkt. Så här ger jag er nu en full Volbeat konsert som jag råkade snubbla in på:



Den är ärligt talat utan embed, men vad tusan! Annars har ni länken här.

//Mr. Santa.

Bending the Curves.

Ping.


Pong.
Kände att det var läge att rubba er. För inte var ni beredde på den misstänker jag?

Jag vaknade relativt tidigt och bestämde mig för att bli lite mer upplyst. Sagt och gjort - jag hittade en torrent som hade 536 olika ebooks angående konstiga ämnen. Konstiga ämnen?
-Ja konstiga ämnen.
Det är bästa sättet att förklara det på. Den hette bara ebooks, men det är verkligen MYCKET lustiga saker här.

Boken jag bestämde mig för att läsa igenom imorse hette - How to open your third eye (insert random anal related joke here ) - och handlade om att vi människor är egentligen andar som lever i fysisk skepnad. Kroppen ska tydligen vara som ett fordon.

Om det fungerar eller inte - ja DET får ni läsa själva!
Som hon som jobbade på biblioteket brukade säga.

Det intressanta i denna samlingen är dock hur många försöker tackla sig på det omöjliga ämnet:
  • The Secret Language Of Women
  • How To Get The Women You Desire
  • The Holy Book Of Women
...och det finns fler.
Hur tusan kan de på fullaste allvar tro att de förstår sig på kvinnor?
De är antingen helt bombade i huvudet. Eller så är de genier. Jag tror nästan det är vetenskapligt bevisat nämligen, att kvinnor kan man inte förstå, och jag har svårt att se ljuset i slutet av tunneln som ska symbolisera 'kvinno kartan', och då menar jag inte den dem får i Tillsammans.

//Mr. L.

Allting i uppror.

Jag vet inte vad det är, men jag har svårt att sova. Jag har ont i huvudet, jag har ont i magen, jag är skittrött och jag har överskotts energi och är sjukt uttråkad.
Jag kan inte förklara det alls - det känns bara lustigt. Jag har visserligen inte ätit så mycket idag - vilket beror på att jag har ont i magen, och jag är heller inte hungrig vilket kanske kan bero på huvudvärken. Huvudvärken - ja den kanske kan bero på min trötthet?

Överskottsenergin är nog helt enkelt på grund av att jag inte gjort så mycket de senaste månaderna. Däremot. Varför har jag plötsligt börjat bli så uttråkad? Så var jag väll inte förut?

Undra om det är för tråkiga människor jag bor med här i Dublin?

Exempel ett:
Linnea slutar jobbet. Tar bussen. Pratar med någon. Lägger sig och sover. Blir väckt. Går ut och springer. Gör inget.

Inget som får en person att hoppa upp ur stolen där inte.
Däremot mycket stort av både Moa och Guldmyr, Moa följde med på bio idag och såg på en indier-film medans Guldmyr kom förbi och spelade Cribs och drack öl. Stort.

//Mattan

Han har Landat

Ufyllnad.
Det är egentligen vad detta inlägg handlar om. Inte att jag fyller ut för att bloggen ska se uppdaterad ut - utan för att jag har jäkligt tråkigt. Folket i huset är mer eller mindre sovande vid det här laget, medans jag är både trött och fruktansvärt osugen på att sova.

Jag vill göra allt och ingenting.

Undra om det är för att jag har gjort så jäkla lite på sista tiden?
Eller är det för att det är sjukt kallt i lägenheten?

Eller är jag bara dumtrött?

Oavsett så lever jag, och till allas förvåning regnade det när jag landade i Dublin.

//Mattias

Vide o Video - Gott och Ont på latin säkert.

Har ni någon gång bara gått och tänkt "Wow. Det här borde andra se - eller inte.". Det var i vilket fall så jag tänkte. Jag är övertygad om att en annan person säkert skulle vilja hålla det hemligt. Men eftersom jag är en sådan snäll person och tänker på alla i hela världen förutom:
  • Dem jag inte träffat
  • Dem jag ogillar
  • Dem som jag gillar men som inte gillar mig men vågar inte säga något och planerat att göra något taskigt mot mig när jag minst anar det t.ex. när det är mitt bröllop och bara planerar att komma dit för att förstöra t.ex. genom att plantera en bomb i tårtan som råkar vara en exakt kopia av dödstjärnan från Star Wars.
  • Alla andra som jag har glömt men inte orkar att tänka efter på för att det inte spelar någon roll då dem inte är värda någon energi då jag trots allt i slutändan inte alls tänker på för jag skrev det högst upp.
Sååååååååå följer här en berättelse från min kväll hemma hos Jimmy "Något namn som fyller ut Bloggen" Karlsson.

Allt började som så många andra historier började - med en simpel öl. Efter att denna början multiplicerade sig med ett antal öl. Så började skenet bedra. Draget började O-bedra. Och bedraget började skena. Ungefär i det skedet var jag positionerad i en fotölj.
Som ni alla vet. Så måste man när man sitter i fotölj agera på ett sätt som helt enkelt är värdigt. Värdigt i detta fallet ett ben över det andra benet samt min mobil positionerad i min vänstra hand.
-Mobil!?
Tänker ni.
-Ja min mobil.
Vet inte om ni har tänkt på det. Men när jag inte gör något, så gör jag alltid något. T.ex. kastar med min mobil.

Efter att en öl har multiplicerats med en annan öl och en annan öl och en annan öl och en annan öl.
Då börjar motoriken svikta. Här sitter jag och kastar helt omedvetandets. Jag skulle precis sicka iväg ett SMS till en Bollnäsare. När helt enkelt hjärnan och handen inte riktigt hänger med i matchen. Istället för att sikta in sig på min hand - bestämmer den sig för att ölglaset är en passande plats för mobilen att landa i - så sant som det är sagt. Fem sekunder senare ( Jag tänker mig gärna tillbaka på situationen som att jag kastade fruktansvärt högt och gärna i slow-motion ) ligger min mobil i ölglaset.

Som en föredetta SAS-soldat är jag fruktansvärt van med krissituationer. Så jag agerar som en sansad man och börjar som man ska göra i dessa fall - skratta och titta på glaset i ren panik.
HELVETE.
Efter att ha uppfattat lyset från mobilen förstår jag att den fortfarande är vid sitt sinnes bruk, om nu en mobil kan vara det.
Det är i detta skede jag dyker ner med handen. Jag fiskar efter mobilen. Efter ett tag greppar handen om något hårt, mobilen är funnen. Jag försöker stänga av mobilen och upptäcker att displayen är död.
-HELVETE, hör jag en panikslagen åskådare ropa.
-Ingen fara, tänker jag medans mina fingrar koordinatoriskt letar efter OFF knappen som lyser med sin frånvaro.

Som en sansad person. Gör jag då det ända rätta. Batteriet frigörs från sin så väl skapta sits, och tillåts tillslut att få smak av frihetens ömma läppar.

Nu - återstår endast väntan.
Väntan, som har kallats ödets värsta fiende.


//Mattias "Koordinator" Didriksson.

Drömmar? Hah! Jag spottar på dina drömmar!

Som ni ser så har jag bytt stilmall. Inte för att det blev bättre utan för att det ska kännas lite nytt och fräscht. Man tröttnar på samma gamla namn, samma gamla Didde och.....samma gamla stilmal.
Men trösta ej - nu behöver ni bara störa er på de första två, ni kommer tacka mig senare som Mr. Monk skulle sagt.

Angående Mr. Monk så har jag sett på TV att Sharona kommer att bytas ut mot en annan skådespelare - helt plötsligt vill jag inte titta så mycket mer på serien. Sharona...hon är ju klockren. Nästan lika bra som Mr. Monk. Nästan.

Nu är det alltså Fredag och helg. När det är helg ska man få nya krafter och ett fruktansvärt sug att bli sådär tom i huvudet att man gör allt som man gör när man inte tänker alls. Jag känner inte direkt detta suget. Men det blir nog ett par öl ikväll i vilket fall. Bara för att smälta in bland pöbeln. Jag tror det kan vara bra att bli sedd bland folket, så de ser att jag är en folkets man. Som kungen, fast bättre.

Jag vet inte vad det betyder, men jag drömde för några dagar sedan att jag kollade på en Newcastle match på datorn.
Innan ni frågar tänker jag direkt säga:
-Ja, vi förlorade. Men att vi förlorade var inte det enda sorgliga i denna historia. Sanningen är att detta var sista matchen för säsongen - och vi åkte ut i.o.m. denna match. Det som kanske kan ses som ännu mer sorgligt i vissas ögon är att jag blev helt tom och ledsen - så tom och ledsen att någon faktiskt kom fram och tröstade mig i tjugo minuter.

Sedan vaknade jag.

Sicken mardröm. Jag har aldrig trott på det där med sanndrömmar.

//Mr. Sandman.

If We Are Talking Extreme - We are Talking EXTREME.

Sitter och tittar på Discovery medans jag har tråkigt. Extreme Survival, den killen är helt sjuk. Jäklar vad duktig han är på att överleva, men lite udda är han nog.
Jag började först reagera när dem var ute på något riiiiiktigt kallt ställe, han skakar, han har blåa läppar men uttrycker ändå med ett mycket snett leende: "There is something satisfying of digging your own snowcave." Vet inte riktigt om han kallade det snowcave....men ni förstår poängen. Han gör allt för att överleva. Innan han gick och la sig så kissade han i sin vattenflaska. Hoppas han sköljer den väl efteråt men man ska väll inte vänta sig något, nåt säger mig att han vill ha vitaminerna...

Tänk ändå att bestämma sig för att bli så pass bra på något. Den här killen han har bestämt sig för att leva med naturen, och nu jäklar lever han med naturen. Alltid när jag bestämt mig för något - blir det halvdant efter att jag upptäckt att jag inte blir helt sjukt bra på en vecka. Så är det med gitarren som nog finns kvar här hemma, kanske skateboarden som aldrig fick mer än 1h sammanlagt, dock aldrig inlines-bandy. Där äger jag er.

//Mr. Rollah.

Bister kyla, Kall blåst och Farten i håret!

Planen är ändrad. Utflykten skulle äga rum i Linköping, cloettas chokladfabrik närmare bestämt.
Men efter grundläggande efterforskning och lite allvetande från Julia. Så visar det sig att man inte kan gå rundvandring och se på allt det bruna guldet.
Kvar står vi då. På en torsdag, utan någon utflykt - men frukta ej vi kom på en plan som nästan är ännu bättre.

Pulka!

Det kommer vara kallt, det kommer vara blåsigt, det kommer bli blött, man kommer nog få blåmärken, men framför allt kommer man ha grymt kul! Pulka är nog överskattat. Cattis har dessutom lovat varm choklad.

Detta kommer att bli den bästa pulkadagen - ever.

//Mr P

Two to Go To Togo

Imorse ( läs eftermiddagen ) lyckades jag med stort behag komma in på min gamla väninnas ( Om en kille har en kompis som råkar vara av det kvinnliga könet - eller ha det kvinnliga könet för den delen - borde det rimligtvis vara en väninna? Rätta mig om jag har fel. ) skunk från när hon var 15. Dagboken dessutom, mycket trevligt.

Roligaste från dagboken måste ändå vara när hon berättade hur dåligt det gick på bowlingen, faktiskt så dåligt så hon inte fick en enda Spike!
....kan man tänka sig. Inga Spikes på en hel runda. Det är illa.

Men framför allt la jag märke till hon strukturerade upp sitt liv genom att planera. Planera tycker jag är lite komiskt. Jag har aldrig i hela mitt liv planerat under en längre tid - och jag har en känsla av att det kommer att förbli så. Men samtidigt så känner jag att jag nog inte kan fylla ett schema heller - jag gör helt enkelt för lite.
Men endast för er läsares skulle ska jag nu försöka lägga upp resten av veckans schema:

  • Onsdag - Fika på JLo's fik bestående av Kaffe och Semla. Planerad att tas idag. Men ingen var sugen på semla så det fick endast bli kaffe.
  • Torsdag - Utflykt med Hannes och Cattis. Vart vet vi inte - jag föreslog Öland. De tyckte det var för långt. Vi har även planer på en sedan tidigare planerad 'Gammal klänning - fest' som kan ske denna kväll.
  • Fredag - Vakna upp i klänning och vara bakis. Förhoppningsvis hemma.
  • Lördag - Dagen innan jag åker. Här planeras något AWESOME. Vad vet jag inte.
  • Söndag - Bär det iväg till Dublin för att förhoppningvis ta hem priset i 'Bästa Manliga Varelse' som jag blev nominerad till i höstas.
Förövrigt kan jag meddela att de legendariska Sampoerna börjar sina. Jag har endast två stycken kvar, och de försvinner nog imorgon. Sedan är det slut. Finito. Si comprensluto. El Slutzo. Mucho Slut. Jag skulle kunna skriva det på tio språk till men jag vill inte skryta med mina språkkunskaper.

Jag också meddela att min Fifa form är så dålig att jag blir mörkrädd just nu. Men jag har ändå förhoppningar om att det ska räcka för att slå Thanger vars kunskap när jag lämnade Dublin. Inte räckte längre, än vad hans ego gjorde.

Nu är det dags att dra vidare på nya äventyr, äventyret som ska fylla memoarboken kallad - Diddes Stora Äventyr, Och Små.

//Mattias 'El Nyrakado on sie Huvudo' Didriksson.

PS: Det om nomineringen hittade jag på. DS.

Han som vågar spräcka bubblan

Har troligtvis pratat om det här tidigare. Men samtidigt så känns det som att jag inte har mycket annat att säga just nu.
Vet inte om de andra arbetslösa, AF-medlemmarna, eller personer som förut varit arbetslösa känner igen sig i detta, men det känns ganska så spot on faktiskt så jag tänker dra er med mig när jag jobbar stora kammen.

Nästan alla vet vi hur det är, man satt på jobbet och såg solen titta fram. Eller kanske ligger du hemma under duntäcket och vill inte gå upp - oavsett vilket, så känner jag inte en person som inte har slagits av tanken att NU just NU skulle det vara skönt att inte ha ett jobb. Det låter härligt som tusan. Du behöver inte gå upp tidigt om du inte vill, du har inget du måste bli klar med inom en viss tid. Hell. Du behöver inte lämna huset på en månad!

Man har en tendens när man sitter där och maler, att tro att arbetslöshet skulle vara som den gamla godingen 'Fredag hela veckan'. Nu är det slut på den myten. Jag, Mattias Gustaf Didrik Didriksson tänker spräcka bubblan en gång för alla.

Arbetslöshet är INTE fredag hela veckan.


Den bittra sanningen är att det är Söndag.

Söndag är okej tänker ni, och det är det också. Speciellt Super Söndag. Men ändå, känslan av att man har jobb dagen efter sitter ändå kvar, den kanske har bytts ut mot tankar som att man faktiskt måste ta tag i sig själv, skaffa ett jobb rent allmänt, hur mycket pengar finns kvar på kontot, var den där sista pivon igår nödvändig? osv osv.

Detta kan nog temporärt botas genom att ha saker att göra, eller allmän förändring. Så här och nu lovar jag att försöka byta ut min Söndag mot något trevligare - så fort jag kommer till Dublin.

Jag gillar Torsdag. Innan jag slutade jobbet var det den dagen som kom innan Fredag, man fick lön, man hade hela helgen framför sig. Det var, ja, Torsdag!
Jag vågar inte satsa på Torsdag hela veckan, men tro fan ska jag sätta Lill-Lördan!

//Zeh D

Howay the lads!

Jag vet att ni inte är ett dugg intresserade.
Jag vet också att jag måste förbise det just nu, ingen annan är vaken nog för att kunna stå ut med mitt tjat.

Största derbyt under säsongen är här - och det kunde inte kommit under mer oviss tid. Transferfönstret precis i slutskedet, skador som vanligt, endast två poäng ned till strecket. Tre poäng är ett måste här. Hoppas hoppas.

Den som har vägarna förbi - eller vill ta omvägen. 14:30 bänkar jag mig framför TV'n. med eller utan Dig för att kolla på det derby som var nära på att skrivas in i grundlagen som ett måste.

Newcastle - Sunderland!

Jonas



HOWAY THE LADS!



Intryck från Polen

Polen.
Ja sicket land.
Tro det eller ej men här är tre saker ni inte trodde eller trodde om Polen:
- Dem har faktiskt riktigt fina tjejer! Den ni.
- De kan precis lika lite engelska som man kan vänta sig.
- De var dem första som införde teckenspråket för "vem bryr sig". Det går ut på att man sträcker ut båda armarna ungefär lika långt, samt höjer axlarna 10cm.

Jag har aldrig varit någonstans där de faktiskt inte vill hjälpa dig. Tills nu. Jag kan acceptera att de inte kan språket, men att peka vart man är på en karta, är det för mycket begärt?

Nu till det positiva. Första hostelet vi bodde på Goodbye Lennin. Klockrent. Billigt, trevlig personal faktiskt, egen bar och välkomstdrink. Visade sig bli en hel del mer än EN drink. Här spräcktes halva budgeten och ångesten dagen efter var enorm.

Värt att notera: Didde stod BAKOM baren och gjorde en ÄKTA POLSK SHOT. I POLEN! Sug på den Dunken.

Såg självklart Auschwitz I och II dessutom. Detta är nog något som alla borde göra någon gång. Helt sjukt är egentligen det enda man kan tänka när man går där. Att dem kunde utrota ungefär 10 000 personer / dag är något man har svårt att tänka sig. Ge dem två/tre dagar och de har redan jobbat av Mjölby. På gott och ont.

Mer intryck senare!

//Didde

I'm shipping off to....Krakow?

23:13.
Jag har redan försökt sova. Det gick inte precis som väntat. Jag har redan nämnt för er att jag ska åka till Polen idag. Dock fick jag höra den härliga nyheten tidigare idag. Vi åker klockan tre inatt till flygplatsen.
Tre på morgonen.
Tre jättesent på natten.
Tre som i Didde kommer inte kunna somna innan Tre.

Talet tre ja. Det är rätt mycket som består av talet tre. När jag en gång i tiden konfermerade mig ( Det trodde ni inte va? Didde. En av guds barn. ) så hävdade min gud-mentor att detta berodde på att talet tre är ett speciellt tal. Det kan också ha varit Anders som jag hade i Svenskan på gymnasiet, oavsett vilket så dyker det talet upp förvånansvärt ofta.
  • Tre musktetörerna
  • Tre önskningar
  • Tre liv i Super Mario
Jag fick också reda på att talet Sju också var ett magiskt tal. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Men så är det, googla det. Fyndigt av mig att rada upp Tre saker i stycket ovan va? Det hade ni inte upptäckt innan jag berättade det. Nu vet ni på vilket plan jag tänker, snäppet över erat.

Hannes ville att jag skulle koka kaffe och ta med mig en termos i bilen.
-Händer inte. Jag ska sova. Hurra för att inte ha körkort.

Värt att notera är att läskigt många av mina senaste inlägg har handlat mer eller mindre om ämnet Sömn. Hur man ska tolka det - det vet jag inte. Men antar att det är så det blir om inget annat intressant händer i ens liv. Det är när det kommer till sömnen som jag skulle vilja ha Annas förmåga, förmågan att kunna ställa om sig från att sova 2h per natt. Till att sova 12h per natt, och dessutom vara pigg och glad hela tiden. Lustig tjej det där.

På tal om inget har jag funderat på vad det ska stå på banderollen som Linnea & Moa ska hålla upp när jag kommer till Dublin. Värt att tänka på.

//Didde

Mind Over Body

Så ligger man då här igen. Inte alls trött - även fast man skulle vilja. Dålig ide att ha 'råkat' vända på dygnet när man ska åka iväg till Polen om två dagar, då blir det att knata upp tidigt ur sängen och dessutom tvingas på ett plan.
-Gah jag hatar att flyga.
Det är jobbigt att checka in bagage, tänka på flygtider, transport till och från flygplatsen. Sätena är osköna, man har inget att göra på planet.
Då kanske det är lika bra att man faktiskt är så trött att man somnar direkt. De resorna brukar trots allt gå bäst. Sova hela vägen. Gud så skönt. Undra om det är därför det kallas "Att leva i en dröm".
Just för att man får sova hela vägen? Hur skönt skulle inte det vara. Medveten - men ändå sovandes, det låter sjukt bra.

Jag är säker på att nästan alla aretslösa håller med mig här. Jag har drabbats av en släng av den ökända sjukdomen,
-Arbetslösium-Vänd-På-Dygnium.
Fruktansvärt jobbig sjukdom som får även den värsta sjusovaren att gå vaken i veckor.
-Hänsynslös.
Hänsynslöst.


Edit: Självklart råkar jag scrolla ned och se Mr. Pyramid.
Nu får jag väll mardrömmar med.

//Mr. Sandy-man Didriksson

Det är bara att njuta

Som alla genin. Så får jag mina tankar i helt normala situationer. Skillnaden är att jag tar tillvara på dem och mjökar dem på tankar. Om det beror på att jag har lite att göra, för mycket tid att tänka, eller helt enkelt tänker för fort. Det vet jag inte.
Men nog tänker jag på en hel del saker måste jag säga.

Självklart så har ännu en tanke slagit mig.
Jag hasade mig upp ur sängen. Knarrade ner för trappstegen. Själsligt kröp fram till kylskåpet. När jag väl öppnade upp den vita fantastiska dörren som skiljer mig och kylan som det slog mig. Om ett par veckor kommer jag inte ha mat i kylskåpet. Jag kommer inte att ha en dusch med nästan oändligt med varmvatten. Inte ens trycket i duschen som man kan skada ögonen med kommer jag ha.

Det finns mycket som kommer att saknas. Även om ett välfyllt kylskåp är en dröm. Så måste jag säga att det jag nog kommer sakna mest - är nog pålägg. Skinka, pastrami, gurka, ost, paprika, prikig korv och massor mer!
Jag är medveten om att det mesta av detta såklart är möjligt att köpa även i Dublin.
Men när man har levt i snart 21 år som Didde. Har man lärt sig att det inte kommer att hända.

Man måste nog på allvar börja njuta av allt här hemma nu. Ska fundera på vad mer jag kommer sakna, förutom det uppenbara - lagad mat av min mor varenda dag.

//Didde

Även Didde kan göra nytta

Idag har jag varit jäkligt duktig. Klockan är bara 15:28 och jag har redan hunnit lyssna endel på musik, fixat mitt CV med Johannas hjälp OCH diskat. Det ni! Påtal om att Johanna hjälpte mig med CV't så kan jag nämna att hon är petig....jäkligt petig. Jag kände mig värdelös efter att hon gått lös på mig. Men det var nog bra ändå! Förhoppningsvis så har det ändrats till det bättre. Om inte annat så har vi en deal som säger att vi får snylta på den ene om den andra inte hittar ett jobb.
Skitbra.

Trots att jag varit duktig så ha jag naturligtvis hunnit tänka på något totalt meningslöst. Det som korsade mina tankar var om man fick en chans att träffa EN person påhittad eller riktig. Vem tusan skulle man då träffa? Jag har funderat som tusan, men jag kommer inte på vem jag skulle vilja träffa.

En annan tanke som slog mig är, vad skulle man säga till honom/henne/det?
Om vi tar t.ex. vår kära James som exempel:

Didde: Hi! My name is Ma..ma....maaaa....ttias. ( Stammar av att man är rädd. Denna killen kan skjuta laser med klockan.)
James: Bond, James Bond.
Didde: So ehm, Mr Bond. Can I buy you a drink?
James: A dry martini, shaken, not stirred.
Didde: Of course.....but I was thinking maybe something else? Like Polish-shots?
James: Martini. Shaken. Not stirred.

Ni ser. Det stakar sig allting. Inget bra scenario alls. Däremot vet jag en person som jag ABSOLUT inte vill träffa. Vet kanske inte om han kan kallas en person. Men här är han i vilket fall:




Mr. Pyramidhuvud känd från Silent Hill.
Lite läskig är han?
Hade jag träffat honom en tidig måndagmorgon hade jag nog slängt in handuken direkt tror jag. Inte ens värt att springa, som att man skulle orka det en måndagmorgon....

Vem skulle ni vilja träffa? Utöver mig då förstås...

//Mattias 'Work-a-holic' Didriksson

The Boy(s) are back in town

Jag vet.
Jag har redan bloggat idag. Men jag fick faktiskt sug att blogga för en gångs skull och då är det bara att köra på tycker jag allt. Det är frivilligt att läsa detta inlägg om ni så vill. De andra är dock obligatoriska.

Tänkte börja med att säga:
Hej Pixies mamma. Kul att du hittade hit.

Nu när jag har både lagt upp ett stycke som går under rubriken 'Didde-Nonsens'  och dessutom hälsat hit Pixies mamma. Så kan jag gå vidare till det vitala. Ni vet att jag pratade om att man brukade ha youtube-klipp i många bloggar?
Guess what!
Ni ska få ett klipp av mig, och det är inget 'Person A filmar medans Person B får Objekt A i huvudet'. Nej, detta klipp är inget mindre än en fruktansvärt bra låt som jag tror att jag har skickat till i regel alla av er. Vi hörde den första gången i Amsterdam, och sedan dess har den rullat i Diddes jukebox ( En jukebox skulle man ha....) ett antal gånger.

Mina damer och herrar, jag ger er Dave Davies - Death of a Clown!



Mina läsare från äldre generationer kanske känner igen den. Lämna gärna en kommentar om så är fallet! Vore t.o.m. kul att veta om jag har någon från äldre generationer...

Till något helt annat.
Jag har bokat biljett till Dublin nu. Så någon gång i Februari får ni se min snygga ( ? ) nuna i stan. För er som är där då villsäga. Larre du får nöja dig med att läsa om min snygga nuna än så länge.

Edit: Glömde påpeka hur lik Dave Davies är Bam Magera. Slå en kik på det ni!

//Didde

Spread the word around

Som jag misstänkte. Inte har jag orkat uppdatera. Men har ärligt talat inte haft någon ork att göra det. Ni hoppar nog iväg i era tankar och tänker att det är på grund av Amsterdam jag inte haft lust - detta är inte riktigt korrekt. Snarare brist på annan motiverare skulle jag vill säga, men här har jag faktiskt hittat en lösning.

Mina damer och herrar jag vill slå ett slag för mitt bankkonto här. Det börjar bli tomt, och all hjälp uppskattas...
Skämt å sido. Jag vill inte ha era pengar (läs: jo).

För att kanske prata om något som endel av er faktiskt verkar ha en gnutta intresse i. I Amsterdam var det en aning blandat. Intervjun gick sådär och det visade sig att det bara var en plats öppen. Eftersom både jag och Dunken skickades ner så kändes det en aning tråkigt. Hade fruktansvärt kul nere i Amsterdam dock, det tål att sägas.

Goda nyheter är också att Dublin börjar locka mer och mer igen, så det lutar en aning mot Dublin. Jag har också skakat fram minnet av biokort. Det är det bästa som hänt någonsin tror jag. Hur mycket bio du vill - för 20 Euro i månaden!

Det tål att nämnas igen.

Hur mycket bio du vill - för 20 euro i månaden!

 

För att återigen börja prata om något som kanske bara jag har funderat på, det här med att ryktet går. Det är ganska så konstigt tycker jag. Folk pratar ta mig tusan mycket. Undra hur mycket saker som vi använder, som faktiskt upptäcktes av personen ifråga som påstår att han uppfann den. Jag tror det är ganska så mycket mindre.

En annan rolig sak är när saker får sjuka propotioner. T.ex. facebook. De hade nog inte haft planer på att det skulle bli så stort som det faktiskt blev. Undra hur fort det gick? Vaknade dem upp en dag så hade dem helt plötsligt flera tusen besökare? Eller gick det gradvis?

Någon borde maila och fråga.

Pax inte.

 

Jag har sett på många andra bloggar att tävlingar och youtube klipp förekommer nästan i vartannat inlägg. Jag borde kanske fila på någon tävling jag med....

 

//Mattias 'Word-Spread-er-er' Didriksson

 


Amsterdam och Annat

Kommentarerna kring mitt senaste inlägg var onekligen väldigt ärliga. Det gillar vi! Men jag måste få bita tillbaka lite - vem skulle inte vara bitter när man inte kan sova!?
Den kan ni försöka kontra om ni vill!

För att få er lyckoläsare lite lyckligare ska jag informera om att jag faktiskt ska iväg till Amsterdam imorgon på den omtalade intervjun. Förhoppningsvis kommer jag hem och känner att jag kommer få jobbet. Om det skulle bli raka motsatsen - jag total misslyckas med intervjun - då lutar allt mot Dublin. I Dublin har jag folk jag kan snylta på. Det är bra för en fattig och arbetslös person!

I.o.m. att jag åker till Amsterdam, innebär det också att bloggen kommer inte att uppdateras förräns tidigast Söndag. Ska jag vara ärlig så känns det som jag är värd det, har ta mig tusan bloggat på som en besatt person på senare tid. Om det har att göra med min arbetslöshet, ja det får ni räkna ut själva.

 

På en helt annan not så kan jag nämna att jag troligtvis ska åka med till Polen för lite sighseeing.

-Vad finns att se i Polen, tänker ni.

Ja, det  tänker jag med. Men han påstår att Staffan vet. Återstår att se, Bergsten släkten har fortfarande kvar att bevisa endel för mig. Detta är onekligen deras helg att skina.

 

Medans jag är borta: Simma lugnt, och hoppas ni har det snäppet sämre än mig!

 

//Mattias 'Pumping Iron' Didriksson


Vilken topp?

Hade egentligen inte tänkt  blogga idag. Men när jag stod och borstade tänderna så slog det mig. Livet är inte speciellt enkelt egentligen, alltid är det något man måste ta hand om. Någonting som måste göras. Det går aldrig riktigt att bara glida som man skulle vilja göra.

Ett tydligt exempel är att man alltid har både lättare och mer lust att sova när man vaknar. Kroppen vill ta mig tusan inte lyda. Men man tvingar sig ändå. Kan det vara för att man av någon anledning varje morgon ska bli påmind om att man inte bara kan göra som man vill? Utan att man faktiskt måste ta tag i saker och ting. Det känns nästan så.

Vill man ha ett varmt och skönt bad. Ja, då måste man börja tappa upp vatten. Kolla så det är bra temperatur. Hålla ett öga på det så att det inte rinner över, och medans du gör detta står du och huttrar som aldrig förr. Att man vill ha ett bad till att börja med, det har med största sannolikhet att göra med att du både luktar illa och är jäkligt frusen. Så inte nog  med att du fryser, tro fan att du luktar också. När du väl ligger i är det fruktansvärt skönt att bara ligga där, men visst tusan blir det tråkigt. Man ligger där och bara funderar på vad man ska göra egentligen. Börjar läsa på etiketter du aldrig trodde fanns där, men som någon envis stackare beslutat att där ska den bara sitta.
När detta är gjort, och du tillslut känner att du är ren och varm. Måste man kämpa för att försöka ta sig upp också. Utanför. Där är det kallt, och du kommer efter bara några timmar bli lökig och frusen igen, och då. Då är du på ruta noll ännu en gång.

//Didde

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0