Diddes Väg till Atlas

Så ligger man då här igen. Inte alls trött - även fast man skulle vilja. Dålig ide att ha 'råkat' vända på dygnet när man ska åka iväg till Polen om två dagar, då blir det att knata upp tidigt ur sängen och dessutom tvingas på ett plan.
-Gah jag hatar att flyga.
Det är jobbigt att checka in bagage, tänka på flygtider, transport till och från flygplatsen. Sätena är osköna, man har inget att göra på planet.
Då kanske det är lika bra att man faktiskt är så trött att man somnar direkt. De resorna brukar trots allt gå bäst. Sova hela vägen. Gud så skönt. Undra om det är därför det kallas "Att leva i en dröm".
Just för att man får sova hela vägen? Hur skönt skulle inte det vara. Medveten - men ändå sovandes, det låter sjukt bra.

Jag är säker på att nästan alla aretslösa håller med mig här. Jag har drabbats av en släng av den ökända sjukdomen,
-Arbetslösium-Vänd-På-Dygnium.
Fruktansvärt jobbig sjukdom som får även den värsta sjusovaren att gå vaken i veckor.
-Hänsynslös.
Hänsynslöst.


Edit: Självklart råkar jag scrolla ned och se Mr. Pyramid.
Nu får jag väll mardrömmar med.

//Mr. Sandy-man Didriksson