Diddes Väg till Atlas

Hade egentligen inte tänkt  blogga idag. Men när jag stod och borstade tänderna så slog det mig. Livet är inte speciellt enkelt egentligen, alltid är det något man måste ta hand om. Någonting som måste göras. Det går aldrig riktigt att bara glida som man skulle vilja göra.

Ett tydligt exempel är att man alltid har både lättare och mer lust att sova när man vaknar. Kroppen vill ta mig tusan inte lyda. Men man tvingar sig ändå. Kan det vara för att man av någon anledning varje morgon ska bli påmind om att man inte bara kan göra som man vill? Utan att man faktiskt måste ta tag i saker och ting. Det känns nästan så.

Vill man ha ett varmt och skönt bad. Ja, då måste man börja tappa upp vatten. Kolla så det är bra temperatur. Hålla ett öga på det så att det inte rinner över, och medans du gör detta står du och huttrar som aldrig förr. Att man vill ha ett bad till att börja med, det har med största sannolikhet att göra med att du både luktar illa och är jäkligt frusen. Så inte nog  med att du fryser, tro fan att du luktar också. När du väl ligger i är det fruktansvärt skönt att bara ligga där, men visst tusan blir det tråkigt. Man ligger där och bara funderar på vad man ska göra egentligen. Börjar läsa på etiketter du aldrig trodde fanns där, men som någon envis stackare beslutat att där ska den bara sitta.
När detta är gjort, och du tillslut känner att du är ren och varm. Måste man kämpa för att försöka ta sig upp också. Utanför. Där är det kallt, och du kommer efter bara några timmar bli lökig och frusen igen, och då. Då är du på ruta noll ännu en gång.

//Didde