Något som får mig att rygga tillbaka här i Malta är de spontant utsatta bensinstationerna.
Eller, bensinstation och bensinstation.
De helt slumpvist utslängda pumparna.

De får gärna vara slumpvist utställda - det rör mig inte i ryggen.
Men det som faktiskt gör det, det är att de verkligen står HELT utan förvarning precis intill vägkanten.
Med tanke på att alla röker här så får det mig att ofrivilligt tänka på ett experiment i 7:an på Kemin, innehållandes ett värmeljus och bensin.

Det är bara en tidsfråga innan en av dem kommer att flyga helt åt Helge Skog!

//didde

Ibland så måste man höja mysfaktorn här på bloggen.
Denna dagen är en sådan dag och vad passar då inte bättre än att försöka fota kattungarna som inom en snar framtid kommer härska över Opal Court trakterna.

Som en väldigt otränad och klumpiga soldat smyger jag mig fram med kameran i högsta hugg medans Modern slickar sina Ungar. Plötsligt stiger spänningen. Alla sinnen spänns. Öron spetsas. Soldaten är upptäckt och Modern beodrar sina Ungar till en taktisk reträtt. Soldaten greppar det sista halmstråt och gör ett krafttag för att få sitt byte att fastna på film, Bilden blir suddig. Men tittar man noga, kan man se Catpack med Modern i spetsen lurka i sitt gömställe:





Typiskt mig.
Försöker man göra ett mysigt inlägg, så målar jag upp någon sorts militäroperation.
Jaja, ni fick ju nästan se kattungar :)

//Didde

Vem är förvånad?
Egentligen ingen.
Ändå är det först nu man börjar förstå att man inte längre håller på ett lag i Premier League.
Utan i Blaskligan.
Det är jag och Leedsarna.
Sheffield United får vara med på ett hörn.

Igår var jag inte så nedstämd, men idag börjar det sjunka in. Jag gick av någon lustig anledning in på The Championship hemsidan. Dumt. Dumt.
Fick en stor klump i halsen.

Andra nyheter är att jag lagt mina absolut sista pengar på en vattenpipa. Jag fick skramla för lunch imorse.
Däremot så kommer lönen idag - men jag kan inte lösa ut den för de har inte hand om pengar efter klockan 12....älskart.


//Didde

Då sitter man här igen då.
Eller här igen har jag nog inte rätt att säga ännu.

Vi börjar om.


Då sitter man här då,
På jobbet.

Jag lyssnar just nu på Metallicas  Ecstacy of Gold intro för att sedan slussas vidare till Enter Sandman.
-Originell låt att lyssna på Didde, verkligen.
Jo jag vet, snudd på klichéartat att ens nämna det, men sitter man på jobbet och brainstormar musik är det så det blir.

Påtal om brainstormad musik, Jag, Simo samt Dunken bestämde oss en förmiddag för att plocka ihop varsin Spotify playlist. Temat var '5 Classic Songs - But not the obvious ones'.
Kommer inte åt listorna just nu då Spotify inte är tillgängligt - men ni kan åtminstone få min!

Listan, utan kronologisk ordning:

• Muddy Watters - Mannish Boy
• Lou Reed - Take a walk on the wild side
• The Good, The Bad and the Ugly - Ecstacy of Gold
• Pearl Jam - Jeremy
• Solomon Burke - Everybody needs somebody to love

Där har ni min lista. Vad tycks!?
Kommentarer välkomna!

Så vad är nytt?
Vi har flyttat in i den nya lägenheten, börjar lite smått att vänja sig. Men långt ifrån hemma ännu.
Har ringt och beställt internet samt tv idag också.
Eftersom Johanna fortsatte med tjatet om det största sportpaketet fick det bli så. Jag fick filmpaketet som en tröst och för halva priset - jippiekayey motha fuckah.

Moa är på besök. Hann vänta på henne, gå med henne till huset, samt gå ut och köpa vatten och pasta. Sen bar jag iväg till jobbet.

Väl på jobbet får jag reda på att strömmen kommer att gå runt 10.
Vad ska göras då?
Pokerturnering!
Nu inväntar vi pokerturneringen.
Där ska jag förlora insatsen.

....och så är vi tillbaka där vi började.
Vilken härlig resa med Didde. Eller hur?


//Didde

Idag är jag en aning bakis.
Vilket inte är så konstigt egentligen, tror att majoriteten av alla skator är bakis idag, alternativt upphittade livlös i badkaret med en tom pillerburk bredvid sig.

Som vissa av er kanske redan vet så har vi skaffat en egen lägenhet nu, inte riktigt hundra på vad vårt intryck är av den ännu då vi flyttar in på Måndag, men vi tror den blir skiiiitbra. Om inte annat är det vad vi ska intala oss.
Bilder på denna kan komma, men garanteras ej.

Bara för att reda upp eventuell förvirring, frihetsgudinnans pekfinger är 2.44m långt och inget annat.
källa: här



//Didde

SÅ J Ä V L A VIKTIGT!!!

Jag är nog inte ensam om att känna så idag.
Dagen efter känns det så jävla bra.
Igår kändes det så jävla bra.
Och innan igår, då kändes det så jävla illa.

Derby.
Ödesmatch för att hänga kvar.
3 JÄVLA 1.

Nu ska det fan gå!




PS: Det är varmt och bra nere på Malta.

//Didde

Det har tjatats overkligen mycket på sina håll. Vilket kanske kan förstås med tanke på att jag inte har uppdaterat denna rackare på en tid som om några dagar skulle motsvara tiden det tog för Vänner att sluta gå på Irländsk TV.

Jag landade igår runt sjutiden för att finna min blivande VD stå med en skylt med namnet GNUF samt Mathias. En aning trött av flyget och resan så bestämmer jag mig för att inte påpeka det uppenbara stavfelet, utan tacklar det som en man. Han bjuder hem mig och visar mig mitt rum. Väldigt fint för övrigt.

Stiger upp efter en relativt bra natts sömn och åker med min VD till jobbet, vädret är inte grymt men ändå helt okej. Så det är inget jag kan bli jätteledsen på men jag kommer också få en förbättring, bra på gott och ont alltså.

Spenderade dagen med att lära mig saker och spela poker på arbetstid, helt okej. Efter det så knatade jag längst med havet och bestämde mig för att ta en burgare - jag vet inte om det var något fel på den, den smakade okej först. Men efter ett tag blev jag lite illamående och jobbar nu en massiv huvudvärk.

Men samtidgt - Newcastle spelar en ödesmatch om 7 minuter. Så min dag kunde varit tråkigare!
Dessutom kommer Johanna om några dagar :)

Hah.
Kan dem inte gräva upp något roligare.
Gräva upp.
Haha en aning roligt.

Sitter och slötittar på Uppdrag Granskning samt på vad som skulle kunna vara Sven Wollters mer intima delar. Det slår mig att Uppdrag Granskning är ganska så fånigt egentligen.

Hon börjar med att stirra in i kameran och försöker låta jäääääääääätte allvarlig,
-Detta är reportaget om den med kistan.


VAFAN!?
Den med kistan?

Gräv upp något roligare.
Jag är övertygad om att min granne har några roligare skelett i garderoben.

Ibland känner man sig bra slapp.
T.ex. när man sitter inne och bara kollar på S&M med Metallica. Det är dock inte i närheten av dessa, vi spelar inte ens i samma liga, jag misstänker att vi inte ens spelar samma sport. Ska jag vara ärlig är det här så slappt så det spelas nog inte ens i närheten av  någon sport till att börja med.

Jag talar naturligtvis om de två dokumenterade Bohemerna som härskar i Sverige:



En av dessa herrar/kvinnor är så slapp så att den får äran att läggas upp två gånger.
Men i sann Bohem-andra, bryr dem sig?
Skulle inte tro det.

Så log fru fortuna mot oss. Vädret är molnigt men godkänt. Tyvärr motverkades vi utav försvunna eller slängt material vilket resulterade i att vi fick tackla den lite mer planerande delen av projektet. Vi har nu börjat skriva på ett dokument som sammanfattar alla problem vi kan tänkas få under resans gång.

Dokumentet är oroväckande långt och det är mycket vi måste ta tag i. Jag tog kontakt med ett antal personer som var insatta i ämnet, och utan att avslöja för mycket visar jag här ett utdra ur ett av hans svar:


"I fel väder skulle jag säga att detta är både dumt och farligt."

Ajdå.

Eller för att inte tala om den här passningen:

"Händer det något så är det upp till dig att klara det hela. Räkna inte med någon snabb hjälp."

Spänningen är olidig.

Alla tummar hålls.
Imorgon ska Fas 1 inledes inför vårat projekt men vädergudarna verkar inte stå på vår sida. Vi har fortfarande hoppet uppe - det är det sista man ska lämna - inför morgondagen, och om morgondagen inte kan bjuda på sol och gröna ängar hoppas vi på Torsdag. Inga gudar i världen kan stoppa oss!

Edit: Förlåt för temaändringen, men både jag och min publik verkade få kalla kårar längst med ryggraden.

Längesedan jag bloggade, jag vet.
Men jag tänkte ge er en liten uppdatering, så mycket som jag kan avslöja i nuläget.
Jag och en ännu för den mediala världen okänd person jobbar med ett stort projekt som kommer att få Mjölby på kartan återigen. Jag kan ännu inte avslöja vad projektet går ut på. Ej heller någon tidsplan. Det jag dock kan säga är att både ni och vi troligtvis kommer bli tagna med storm och det enda vi i nuläget kan göra är att sitta och ta det lugnt, och ro.

På en helt annan front så söker jag fortfarande jobb. Jobben är få till antal så det är inte så mycket att söka i nuläget. Däremot har jag börjat kolla lite på utbildningar osv till senare i år ifall det skulle bli aktuellt.

//Didde

....Till Karma that is.
Fick ett samtal idag som berättade för mig att jag ska på en andra intervju uppe i Stockholm den 16:e. Som att inte det räckte så skickade Rickard Alexander Andersson en länk till mig - där jag fick reda på att jag har runt 900 euro att plocka ut av skatten från min tid i Irland. Härligt härligt. Om nu dessa pengar verkligen tickar in, och om Karma är snäll nog att ge mig jobbet också. Då börjar tiderna ändras!

Förövrigt kan jag meddela att även idag steg jag upp tidigt - halv 7 om jag minns rätt - och även idag sprang jag en runda.
Benen klagar som tusan och skriker efter mitt förra liv. Men jag ger inte upp. Jag siktar ju ändå på Atlas, killen som tog Världen på sina axlar!

Återigen uppe med tuppen, vaknade runt halv sju utan att kunna somna om.
Jag börjar tro att detta inte är en dålig sak. Har ruskig träningsvärk i benen - jag är mer otränad än vad jag trodde. Vilket är massor med otränighet för er som känner mig. För er som inte känner mig - hur hittade ni in till min blogg!?






//Diffe

Glömde nämna det i förra inlägget, Shearer tar över rodret! Håll i hatten!

Kom ihåg vem som avslöjade sanningen.
Efter denna dagen så kan Karma omöjligt ignorera mig längre.

Jag vaknade klockan sju av egen maskin, gick ned endast för att upptäcka att varken mamma eller Nina har brakat iväg mot skola/jobb. Slängde i mig frukost för att sedan bita tag i något helt annat - nämligen en bok.
Börjar flitigt läsa i Flickan Som Lekte Med Elden tills jag kände att det var dags att gå vidare med livet.

Skickade mail och uppdaterade olika agencys att Didde har rört på sig och uppdatera med nya nummer. Efter detta kom nästa otippade storhet med dagen. Jag kollade ut och såg ett härligt solsken och fick en lustig känsla man sällan känner. Jag beslutade mig för att ge mig ut en runda i spåret.

Nu börjar Karma känna att något är på gång och börjar med att gömma mina skor. Det hindrade mig inte utan jag rotade istället fram min faders löpskor och snörde på mig. Sagt och gjort. Väl uppe i spåret upptäcker jag att hela spåret är istäckt! Omöjligt att springa.
Damn you Karma!
inte för att jag lät det hindra mig, jag började löpa längst med vägen. Sprang en runda för att sedan upptäcka att det var sjukt jobbigt. Började styra stegen hemmåt, denna gången i gångfart förstås.

Nöjd med mig själv tappade jag upp ett bad och började läsa i badet. Efter bad + bok + dusch började jag sedan nästa projekt. Skrev ut och fyllde i blanketten för beställning ur brottsregistret.

Sedan tog jag tag i Cattis för att besöka min Mormor och Morfar! Hittade Morfar ståendes och byta däck, hurtigt! Efter en kort pratstund styrde vi stegen mot Jullans fik för intag av den första svenskbryggda koppen kaffe på länge.

Det var jag värd.

Efter en sådan hurtig dag kan inte Karma se åt andra hållet, släng hit ett jobb!

//Didde

Bakis.
Idag har jag varit ruskigt bakis.
Konstigt med tanke på att jag inte drack speciellt mycket igår. Nåja.
När man har segat av sig den värsta bakisheten börjar det krypa en aning längst med benen. Rastlösheten ökar till tusen. Energin är fortfarande inte på topp, men tråkigt har man.
Vad göra?
Ja. Vad ska man göra? Moa och Johanna sover i skift till Ace Ventura, Linnea gör gud vet vad, Malin ute och fikar med vad som inte är bekräftat, men uppskattningsvis tjugo nynazister.

Det gick så långt så att jag tillslut bestämde mig för att bege mig ut och gå. Det händer ytterst sällan, vissa påstår att vilda Lodjur återfinns oftare än en promenerande Didde.
Det låter jag vara osagt men idag var i vilket fall dagen.

Jag börjar vandra längst med Liffey i en riktning som jag uppskattar vara mot Väst. Efter cirkus 2min så börjar mina hörlurar gå mig på nerverna - eller snarare ljudet som strömmade ur dem. Ljudet börjar gå berserkagång mellan högt och lågt.  Likt en gasell sliter jag ur min rosa iPod ur fickan endast för att se tre ord - tre ord som skulle få självaste Atlas att tappa Jorden - Connect To Power.
GAHHH!!!!
Som att vandra inte är tråkigt nog.
Det tog mig ungefär 5min att upptäcka varför jag aldrig går ut och går.
Att vara ute och gå är tråkigt.

När man känner en aning återfall av alkoholpåverkan så vill man pigga upp sig själv.
Jag vandrar utomhus, ensam, utan mp3, så jag hittar på en lek.
Min lek går ut på att hitta snygga tjejer med fula killar. Endast för att man ska känna sig en aning bättre själv. Det bättrar på förhoppningarna för en själv. Grundtanken är - kan en så ful kille få en så snygg brud, då kan jag få bättre!
Denna leken är grym, men inte här.

Recept på Irländska tjejer:

• En torktummlare
• En styck tjej
• Tre nävar grus
• 3 cl röd färg
• 5 cl koncentrar av extratet fugly.

En gång mina damer och herrar. Fanns det en kvarn som hade slutat snurra.
Varför hade den slutat snurra måntro?
Jo det var så att ett stort och mycket snyggt troll hade hittat denna kvarn och funnit den mycket irriterande och högljudd.
Ni förstår, denna kvarn lät så mycket att den störde hela byn.

-Stäng av din kvarn!
Begärde det Snygga Trollet.
-Aldrig! Gastade kvarnens ägare tillbaka.
-Den ger mig skydd mot regnet och föda till mina barn.

-Du får sju dagar på dig att tysta kvarnen.
Hotade det Snygga Trollet.
-Ljuder din kvarn då. Så ska jag ljuda den sin egen melodi.
...och med dem orden så spatserade det Snygga Trollet iväg.

Första dagen, försökte Ägaren med olja.
Men kvarnen fortsatte att väsnas och låta.

Andra dagen, försökte Ägaren att täta med bomull.
Men kvarnen fortsatte att väsnas och låta.

Tredje dagen, försökte Ägaren få tyst på kvarnen med våld.
Men kvarnen fortsatte att väsnas och låta.

Fjärde dagen, satt Ägaren tyst och ängslig hela dagen,
Och kvarnen fortsatte att väsnas och låta.

Sjätta dagen, hittade Ägaren massor med damm och trådar som hade trasslat in kvarnen, Ägaren, försökte blåsa bort dessa.
...Och kvarnen stannade då helt och hållet.

Sjunde dagen kom, och med den kom också det Snygga Trollet.
Det Snygga Trollet såg den stillastående kvarnen och kände en djup sorg inom sig.
Det Snygga Trollet började plötsligt tänka på alla Ägarens barn som inte skulle få mat, grannbyarna som inte skulle få mala, och på alla människor som inte längre skulle få säga klyschan 'Först till Kvarn får först mala'.
Det Snygga Trollet tog då en jäääääääääättstor suck. En suck som var så djup att allt damm och alla trådar flög bort ifrån kvarnen och kvarnen startade med ens upp igen!
Men både snabbare och tystare än förut.

Det Snygga Trollet tittade förbryllat på Ägaren, och Ägaren tittade tillbaka på det ack så Snygga Trollet, och de började båda skratta hysteriskt.


.......och det var så jag lagade min fläkt på datorn.

//Didde

Så är det då andra gången på mindre än ett år som jag går in på en sista vecka i Dublin.
Förra gången var det en aning mer sentimentalt om jag får lov att säga det. Men så är det.
Jag hade inte riktigt förstått att jag faktiskt kommer sakna det, förrän Malin nämnde något under gårdagen.

Jag minns faktiskt inte vad det var hon sa, vilket är fruktansvärt synd då det är ganska så centralt i detta stycket.
Jag har visserligen funnit en lösning på detta smärre problem. Jag skriver ihop några enkla meningar om själva dilemmat i sig på ett visst antal ord, och när vi väl har kommit fram till slutet, så har ni både glömt vad jag syftade på från början och att jag faktiskt redan knaprat ihop några simpla onödigt meningar.

Smidigt som en tjuvskjytt inne i Kolmården.

För att gå tillbaka on-topic så hörde jag om en Stockholmare som hade yttrat något så dumt som 'Jag skulle aldrig klara av att bo sju stycken i en lägenhet!'.
Tur att hon känner så säger jag, för varmvattnet hade nog inte räckt till en åttonde person i vilket fall.

Kanske knaprar ihop något mer seriöst eller mer givande senare under dagen ( läs veckan ). Meningen var att det skulle bli lite mer givande, men jag har ingen direkt ork just nu, då jag faktiskt bara skriver för att jag inte har något bättre för mig.

Hah.
Bättre för mig?
Vem försöker jag lura?
Alla vet att man bara bloggar när man inte har något bättre för sig.

Hur troligt låter det här scenariot:

-Didde! Kom ut på balkongen! Ölen blir varm!
-Ja! Jag kommer 'infoga person som imponerar på dig. T.ex. Bert Karlsson', men jag måste bara blogga färdigt!

Inte så troligt.

//Didde