Diddes Väg till Atlas

Det har tjatats overkligen mycket på sina håll. Vilket kanske kan förstås med tanke på att jag inte har uppdaterat denna rackare på en tid som om några dagar skulle motsvara tiden det tog för Vänner att sluta gå på Irländsk TV.

Jag landade igår runt sjutiden för att finna min blivande VD stå med en skylt med namnet GNUF samt Mathias. En aning trött av flyget och resan så bestämmer jag mig för att inte påpeka det uppenbara stavfelet, utan tacklar det som en man. Han bjuder hem mig och visar mig mitt rum. Väldigt fint för övrigt.

Stiger upp efter en relativt bra natts sömn och åker med min VD till jobbet, vädret är inte grymt men ändå helt okej. Så det är inget jag kan bli jätteledsen på men jag kommer också få en förbättring, bra på gott och ont alltså.

Spenderade dagen med att lära mig saker och spela poker på arbetstid, helt okej. Efter det så knatade jag längst med havet och bestämde mig för att ta en burgare - jag vet inte om det var något fel på den, den smakade okej först. Men efter ett tag blev jag lite illamående och jobbar nu en massiv huvudvärk.

Men samtidgt - Newcastle spelar en ödesmatch om 7 minuter. Så min dag kunde varit tråkigare!
Dessutom kommer Johanna om några dagar :)

Hah.
Kan dem inte gräva upp något roligare.
Gräva upp.
Haha en aning roligt.

Sitter och slötittar på Uppdrag Granskning samt på vad som skulle kunna vara Sven Wollters mer intima delar. Det slår mig att Uppdrag Granskning är ganska så fånigt egentligen.

Hon börjar med att stirra in i kameran och försöker låta jäääääääääätte allvarlig,
-Detta är reportaget om den med kistan.


VAFAN!?
Den med kistan?

Gräv upp något roligare.
Jag är övertygad om att min granne har några roligare skelett i garderoben.

Ibland känner man sig bra slapp.
T.ex. när man sitter inne och bara kollar på S&M med Metallica. Det är dock inte i närheten av dessa, vi spelar inte ens i samma liga, jag misstänker att vi inte ens spelar samma sport. Ska jag vara ärlig är det här så slappt så det spelas nog inte ens i närheten av  någon sport till att börja med.

Jag talar naturligtvis om de två dokumenterade Bohemerna som härskar i Sverige:



En av dessa herrar/kvinnor är så slapp så att den får äran att läggas upp två gånger.
Men i sann Bohem-andra, bryr dem sig?
Skulle inte tro det.

Så log fru fortuna mot oss. Vädret är molnigt men godkänt. Tyvärr motverkades vi utav försvunna eller slängt material vilket resulterade i att vi fick tackla den lite mer planerande delen av projektet. Vi har nu börjat skriva på ett dokument som sammanfattar alla problem vi kan tänkas få under resans gång.

Dokumentet är oroväckande långt och det är mycket vi måste ta tag i. Jag tog kontakt med ett antal personer som var insatta i ämnet, och utan att avslöja för mycket visar jag här ett utdra ur ett av hans svar:


"I fel väder skulle jag säga att detta är både dumt och farligt."

Ajdå.

Eller för att inte tala om den här passningen:

"Händer det något så är det upp till dig att klara det hela. Räkna inte med någon snabb hjälp."

Spänningen är olidig.

Alla tummar hålls.
Imorgon ska Fas 1 inledes inför vårat projekt men vädergudarna verkar inte stå på vår sida. Vi har fortfarande hoppet uppe - det är det sista man ska lämna - inför morgondagen, och om morgondagen inte kan bjuda på sol och gröna ängar hoppas vi på Torsdag. Inga gudar i världen kan stoppa oss!

Edit: Förlåt för temaändringen, men både jag och min publik verkade få kalla kårar längst med ryggraden.

Längesedan jag bloggade, jag vet.
Men jag tänkte ge er en liten uppdatering, så mycket som jag kan avslöja i nuläget.
Jag och en ännu för den mediala världen okänd person jobbar med ett stort projekt som kommer att få Mjölby på kartan återigen. Jag kan ännu inte avslöja vad projektet går ut på. Ej heller någon tidsplan. Det jag dock kan säga är att både ni och vi troligtvis kommer bli tagna med storm och det enda vi i nuläget kan göra är att sitta och ta det lugnt, och ro.

På en helt annan front så söker jag fortfarande jobb. Jobben är få till antal så det är inte så mycket att söka i nuläget. Däremot har jag börjat kolla lite på utbildningar osv till senare i år ifall det skulle bli aktuellt.

//Didde

....Till Karma that is.
Fick ett samtal idag som berättade för mig att jag ska på en andra intervju uppe i Stockholm den 16:e. Som att inte det räckte så skickade Rickard Alexander Andersson en länk till mig - där jag fick reda på att jag har runt 900 euro att plocka ut av skatten från min tid i Irland. Härligt härligt. Om nu dessa pengar verkligen tickar in, och om Karma är snäll nog att ge mig jobbet också. Då börjar tiderna ändras!

Förövrigt kan jag meddela att även idag steg jag upp tidigt - halv 7 om jag minns rätt - och även idag sprang jag en runda.
Benen klagar som tusan och skriker efter mitt förra liv. Men jag ger inte upp. Jag siktar ju ändå på Atlas, killen som tog Världen på sina axlar!

Återigen uppe med tuppen, vaknade runt halv sju utan att kunna somna om.
Jag börjar tro att detta inte är en dålig sak. Har ruskig träningsvärk i benen - jag är mer otränad än vad jag trodde. Vilket är massor med otränighet för er som känner mig. För er som inte känner mig - hur hittade ni in till min blogg!?






//Diffe

Glömde nämna det i förra inlägget, Shearer tar över rodret! Håll i hatten!

Kom ihåg vem som avslöjade sanningen.
Efter denna dagen så kan Karma omöjligt ignorera mig längre.

Jag vaknade klockan sju av egen maskin, gick ned endast för att upptäcka att varken mamma eller Nina har brakat iväg mot skola/jobb. Slängde i mig frukost för att sedan bita tag i något helt annat - nämligen en bok.
Börjar flitigt läsa i Flickan Som Lekte Med Elden tills jag kände att det var dags att gå vidare med livet.

Skickade mail och uppdaterade olika agencys att Didde har rört på sig och uppdatera med nya nummer. Efter detta kom nästa otippade storhet med dagen. Jag kollade ut och såg ett härligt solsken och fick en lustig känsla man sällan känner. Jag beslutade mig för att ge mig ut en runda i spåret.

Nu börjar Karma känna att något är på gång och börjar med att gömma mina skor. Det hindrade mig inte utan jag rotade istället fram min faders löpskor och snörde på mig. Sagt och gjort. Väl uppe i spåret upptäcker jag att hela spåret är istäckt! Omöjligt att springa.
Damn you Karma!
inte för att jag lät det hindra mig, jag började löpa längst med vägen. Sprang en runda för att sedan upptäcka att det var sjukt jobbigt. Började styra stegen hemmåt, denna gången i gångfart förstås.

Nöjd med mig själv tappade jag upp ett bad och började läsa i badet. Efter bad + bok + dusch började jag sedan nästa projekt. Skrev ut och fyllde i blanketten för beställning ur brottsregistret.

Sedan tog jag tag i Cattis för att besöka min Mormor och Morfar! Hittade Morfar ståendes och byta däck, hurtigt! Efter en kort pratstund styrde vi stegen mot Jullans fik för intag av den första svenskbryggda koppen kaffe på länge.

Det var jag värd.

Efter en sådan hurtig dag kan inte Karma se åt andra hållet, släng hit ett jobb!

//Didde