Vanilla brings the Thunder
Nyvaken, trött, ont i magen, kallt, och kaffesugen. Vågar man hoppas på kaffe på sängen?
Vi avvaktar med den frågan men släpper inte hoppet för det.
Jag vaknade idag, av att Johanna klev in i rummet. Direkt kom jag ihåg min dröm, som var något utöver det vanliga.
Inte bara genom att drömmen var i en ovanlig situation, utan snarare hur jag valde att agera. Är det något jag borde vara orolig över? Är jag kanske helt enkelt i fel branch? Eller är det bara så att man helt enkelt ska ta det med en klackspark, och uppskatta att någon lättar upp stämningen? Personligen tänker jag ta det sista till mitt hjärta, för de andra innebär skavanker i min personlighet - och vem vill ha det?
Vi var i vårat typiska jungelklimat, det var stora gröna blad, vatten upp till knäna och gångbroar lite överallt. Ja. Typisk afrikansk jungel helt enkelt. Vi var ett gäng på kanske 20 personer som var nere för att hjälpa till lokalbefolkningen med medicinering och andra livsviktiga saker.
- Vad gjorde du där!? Du kan inget om medicin!!!
Nej jag vet, nu är det här en dröm så om du bara kan luta dig tillbaka och läsa vidare så hade vi alla fått en mycket trevligare stund. Inget är logiskt i drömmar.
Tillbaka till berättelsen, vi var i vänners goda lag på väg till vårat läger för att sova inför kvällen - när vi bli attackerade av ett gäng. Jag vet inte vad de heter, varför de valde just oss, men jag vet deras avsikter - de tänkte helt enkelt döda oss. Sagt och gjort så började vi slåss tillbaka, och efter en 20 minuters HET strid så ligger faktiskt alla ur gänget vid våra fötter. Ingen hade en tanke på det tidigare, men jag är riktigt bra med träsvärd i stridens hetta. När vi går därifrån och känner oss en aning nere, lutar jag mig till vår ledare. Personen som helt enkelt ligger bakom hela vår resa ned hit för att hjälpa lokalbefolkningen och säger:
-Där rök ditt fredspris, samtidigt som jag ger han en knuff i sidan.
Ni tänker säkert att det inte alls var en rolig dröm, eller ens särskilt lustig, men då måste ni ta i beaktning två saker.
//Vanilla Thunder
Vi avvaktar med den frågan men släpper inte hoppet för det.
Jag vaknade idag, av att Johanna klev in i rummet. Direkt kom jag ihåg min dröm, som var något utöver det vanliga.
Inte bara genom att drömmen var i en ovanlig situation, utan snarare hur jag valde att agera. Är det något jag borde vara orolig över? Är jag kanske helt enkelt i fel branch? Eller är det bara så att man helt enkelt ska ta det med en klackspark, och uppskatta att någon lättar upp stämningen? Personligen tänker jag ta det sista till mitt hjärta, för de andra innebär skavanker i min personlighet - och vem vill ha det?
Vi var i vårat typiska jungelklimat, det var stora gröna blad, vatten upp till knäna och gångbroar lite överallt. Ja. Typisk afrikansk jungel helt enkelt. Vi var ett gäng på kanske 20 personer som var nere för att hjälpa till lokalbefolkningen med medicinering och andra livsviktiga saker.
- Vad gjorde du där!? Du kan inget om medicin!!!
Nej jag vet, nu är det här en dröm så om du bara kan luta dig tillbaka och läsa vidare så hade vi alla fått en mycket trevligare stund. Inget är logiskt i drömmar.
Tillbaka till berättelsen, vi var i vänners goda lag på väg till vårat läger för att sova inför kvällen - när vi bli attackerade av ett gäng. Jag vet inte vad de heter, varför de valde just oss, men jag vet deras avsikter - de tänkte helt enkelt döda oss. Sagt och gjort så började vi slåss tillbaka, och efter en 20 minuters HET strid så ligger faktiskt alla ur gänget vid våra fötter. Ingen hade en tanke på det tidigare, men jag är riktigt bra med träsvärd i stridens hetta. När vi går därifrån och känner oss en aning nere, lutar jag mig till vår ledare. Personen som helt enkelt ligger bakom hela vår resa ned hit för att hjälpa lokalbefolkningen och säger:
-Där rök ditt fredspris, samtidigt som jag ger han en knuff i sidan.
Ni tänker säkert att det inte alls var en rolig dröm, eller ens särskilt lustig, men då måste ni ta i beaktning två saker.
- Jag befinner mig i ett jungelklimat och jobbar för en grupp av människor som ska hjälpa urinvånare.
- Efter att ett runt trettiotal afrikaner har attackerat oss, och vi har helt naturligt bara börjat slagits tillbaka. Får jag för mig att skämta till det.
//Vanilla Thunder
Uppdatering
Hej hej Bloggen.
Min dag idag har varit bra. Jag vaknade tidigt och kunde inte somna om. Cirkus 30 minuter senare gick strömmen, och det tog ungefär ytterligare 5h innan den skulle levereras genom rören igen. Men jag blev inte irriterad, jag såg det som en möjlighet att vara lite kreativ. T.ex. så köpte jag en kaffe nere vid strandpromenaden och rökte ofantliga mängder mycket ofarliga cigarretter.
Utöver detta så hann jag självklart med att läsa lite böcker, köpa en baguette ( ? ) och en delikat ost till denna. När jag kom hem ratade jag osten för Den Glada Kossan istället.
Min dag idag har varit bra. Jag vaknade tidigt och kunde inte somna om. Cirkus 30 minuter senare gick strömmen, och det tog ungefär ytterligare 5h innan den skulle levereras genom rören igen. Men jag blev inte irriterad, jag såg det som en möjlighet att vara lite kreativ. T.ex. så köpte jag en kaffe nere vid strandpromenaden och rökte ofantliga mängder mycket ofarliga cigarretter.
Utöver detta så hann jag självklart med att läsa lite böcker, köpa en baguette ( ? ) och en delikat ost till denna. När jag kom hem ratade jag osten för Den Glada Kossan istället.
Den är fin den där kossan:
Lurad på min Lördag
Väcktes imorse av att Alex ringde undrade om jag ville med på ett "musical event". Härligt!
Nu på ryktesvägarna får jag höra att det "rör sig mer om en fest..". Rör sig mer om en fest. Fan.
Nu i början av december börjar man återigen känna vad Julen går för, kalla mornar, kalla kvällar, sinande plånböcker och trånande sinnen. Naturligtvis drabbar inte det här mig, Malta är fortfarande rätt varmt och pengar är inget problem.
Rent spontant känns det skönt att vi sluppit allt dravel med "årets julklapp!", skulle jag dock gissa hade nog Aftonbladet valt en iPad åt oss som årets julklapp. Det behöver ju alla, och så funktionell! Den kan ju nästan allt som en vanlig dator kan, och man gör allt med fingret. Fantastiskt!
Hade jag fått välja årets julklapp, vad som helst - hade jag nog valt lanseringen utav Blossa Midsommarglögg, Blossa Påskglögg och Blossa Vardagsglögg. Naturligtvis så behåller vi kvar de gamla flaskorna runt juletider så de som vill ha glögg endast runt jul, har den möjligheten.
Glögg, aaaaaaaaaah, det är fina grejer det. Något som jag däremot har upptäckt är att glögg inte är alls lika gott om man inte har en micro. Vem orkar fylla upp en kastrull när suget sätter in? Kluckklucklluck, bbrrrrrr, BLING. Så ska det låta, upphällning, micron och klart. Livets melodi.
Nu på ryktesvägarna får jag höra att det "rör sig mer om en fest..". Rör sig mer om en fest. Fan.
Nu i början av december börjar man återigen känna vad Julen går för, kalla mornar, kalla kvällar, sinande plånböcker och trånande sinnen. Naturligtvis drabbar inte det här mig, Malta är fortfarande rätt varmt och pengar är inget problem.
Rent spontant känns det skönt att vi sluppit allt dravel med "årets julklapp!", skulle jag dock gissa hade nog Aftonbladet valt en iPad åt oss som årets julklapp. Det behöver ju alla, och så funktionell! Den kan ju nästan allt som en vanlig dator kan, och man gör allt med fingret. Fantastiskt!
Hade jag fått välja årets julklapp, vad som helst - hade jag nog valt lanseringen utav Blossa Midsommarglögg, Blossa Påskglögg och Blossa Vardagsglögg. Naturligtvis så behåller vi kvar de gamla flaskorna runt juletider så de som vill ha glögg endast runt jul, har den möjligheten.
Glögg, aaaaaaaaaah, det är fina grejer det. Något som jag däremot har upptäckt är att glögg inte är alls lika gott om man inte har en micro. Vem orkar fylla upp en kastrull när suget sätter in? Kluckklucklluck, bbrrrrrr, BLING. Så ska det låta, upphällning, micron och klart. Livets melodi.
