Vanilla brings the Thunder
Nyvaken, trött, ont i magen, kallt, och kaffesugen. Vågar man hoppas på kaffe på sängen?
Vi avvaktar med den frågan men släpper inte hoppet för det.
Jag vaknade idag, av att Johanna klev in i rummet. Direkt kom jag ihåg min dröm, som var något utöver det vanliga.
Inte bara genom att drömmen var i en ovanlig situation, utan snarare hur jag valde att agera. Är det något jag borde vara orolig över? Är jag kanske helt enkelt i fel branch? Eller är det bara så att man helt enkelt ska ta det med en klackspark, och uppskatta att någon lättar upp stämningen? Personligen tänker jag ta det sista till mitt hjärta, för de andra innebär skavanker i min personlighet - och vem vill ha det?
Vi var i vårat typiska jungelklimat, det var stora gröna blad, vatten upp till knäna och gångbroar lite överallt. Ja. Typisk afrikansk jungel helt enkelt. Vi var ett gäng på kanske 20 personer som var nere för att hjälpa till lokalbefolkningen med medicinering och andra livsviktiga saker.
- Vad gjorde du där!? Du kan inget om medicin!!!
Nej jag vet, nu är det här en dröm så om du bara kan luta dig tillbaka och läsa vidare så hade vi alla fått en mycket trevligare stund. Inget är logiskt i drömmar.
Tillbaka till berättelsen, vi var i vänners goda lag på väg till vårat läger för att sova inför kvällen - när vi bli attackerade av ett gäng. Jag vet inte vad de heter, varför de valde just oss, men jag vet deras avsikter - de tänkte helt enkelt döda oss. Sagt och gjort så började vi slåss tillbaka, och efter en 20 minuters HET strid så ligger faktiskt alla ur gänget vid våra fötter. Ingen hade en tanke på det tidigare, men jag är riktigt bra med träsvärd i stridens hetta. När vi går därifrån och känner oss en aning nere, lutar jag mig till vår ledare. Personen som helt enkelt ligger bakom hela vår resa ned hit för att hjälpa lokalbefolkningen och säger:
-Där rök ditt fredspris, samtidigt som jag ger han en knuff i sidan.
Ni tänker säkert att det inte alls var en rolig dröm, eller ens särskilt lustig, men då måste ni ta i beaktning två saker.
//Vanilla Thunder
Vi avvaktar med den frågan men släpper inte hoppet för det.
Jag vaknade idag, av att Johanna klev in i rummet. Direkt kom jag ihåg min dröm, som var något utöver det vanliga.
Inte bara genom att drömmen var i en ovanlig situation, utan snarare hur jag valde att agera. Är det något jag borde vara orolig över? Är jag kanske helt enkelt i fel branch? Eller är det bara så att man helt enkelt ska ta det med en klackspark, och uppskatta att någon lättar upp stämningen? Personligen tänker jag ta det sista till mitt hjärta, för de andra innebär skavanker i min personlighet - och vem vill ha det?
Vi var i vårat typiska jungelklimat, det var stora gröna blad, vatten upp till knäna och gångbroar lite överallt. Ja. Typisk afrikansk jungel helt enkelt. Vi var ett gäng på kanske 20 personer som var nere för att hjälpa till lokalbefolkningen med medicinering och andra livsviktiga saker.
- Vad gjorde du där!? Du kan inget om medicin!!!
Nej jag vet, nu är det här en dröm så om du bara kan luta dig tillbaka och läsa vidare så hade vi alla fått en mycket trevligare stund. Inget är logiskt i drömmar.
Tillbaka till berättelsen, vi var i vänners goda lag på väg till vårat läger för att sova inför kvällen - när vi bli attackerade av ett gäng. Jag vet inte vad de heter, varför de valde just oss, men jag vet deras avsikter - de tänkte helt enkelt döda oss. Sagt och gjort så började vi slåss tillbaka, och efter en 20 minuters HET strid så ligger faktiskt alla ur gänget vid våra fötter. Ingen hade en tanke på det tidigare, men jag är riktigt bra med träsvärd i stridens hetta. När vi går därifrån och känner oss en aning nere, lutar jag mig till vår ledare. Personen som helt enkelt ligger bakom hela vår resa ned hit för att hjälpa lokalbefolkningen och säger:
-Där rök ditt fredspris, samtidigt som jag ger han en knuff i sidan.
Ni tänker säkert att det inte alls var en rolig dröm, eller ens särskilt lustig, men då måste ni ta i beaktning två saker.
- Jag befinner mig i ett jungelklimat och jobbar för en grupp av människor som ska hjälpa urinvånare.
- Efter att ett runt trettiotal afrikaner har attackerat oss, och vi har helt naturligt bara börjat slagits tillbaka. Får jag för mig att skämta till det.
//Vanilla Thunder
Kommentarer
Postat av: gullan
Jag flinade lite i alla fall när jag läste det!
Fast lite jobbigt, råkade läsa det före jag hade hunnit läsa resten. Dumt.
God jul förresten.
Postat av: Amanda
Jag måste säga att din blogg är rätt bra. Trots att jag inte har läst den.
Numera har jag bokförbud också. Jag förstår mig inte på det där, man borde väl få läsa böcker? Jag får inte läsa en bok förns till hösten. Tur att skolan är slut snart, jag vet inte om min lärare skulle tycka om att jag inte får läsa några böcker. Tur att vi har vikarie just nu. Vikarier är bra. Tills dom skvallrar för läraren.
Och den där tävlingen på min blogg, tyvärr, men svaret var fel. Frågan var faktiskt vilket MÄRKE det var. Det finns inget märke som heter "Blonda Slingor". Tror jag...
Trackback
